Mot nya äventyr!

Hej älsklingar!

Jag sitter i skrivande stund på ett flyg som ska ta mig och min storebror, Jonatan, till Borneo. Jag överlevde alltså alla fem tentor, en riktig utmaning på alla sätt och vis. Pluggmässigt har Singapore verkligen satt mig på prov, men det är jag också väldigt glad för. Jag är så tacksam för att jag fått den här möjligheten, tänk vilket privilegium att få åka och plugga helt gratis på ett av världens mest framstående universitet. Dessutom har ju Singapore minst sagt visat sig vara ett land i särklass. Slutar aldrig förvånas över alla de artificiella miljöer som byggs upp, det ekonomiska system som landet vilar på och den politik som förs. Kul att skapa sig en vardag i det. 

Hur som helst; Nu väntar en desto chilligare period och satan i gatan så jag sett fram emot det! Planen är att jag ska hinna med att ta dykcertifikat på Borneo, uppleva en del av den Thailändska övärlden, beskåda tempel i Kambodja, strandhänga på den Vietnamesiska ön Phu Quoc och avslutningsvis vistas i Bangkok i ett par dagar innan jag tar sikte mot Svea Rike den 15:e januari. 

Saknar er, PK.DK-gänget och alla där hemma. Vi ses i Linkan! 

/Anna

Vi flyttar ut!

Dags att säga adjö till Singapore! Alla finals är skrivna, alla rapporter inlämnade, lägenheten städad (typ, just nu råder sista-minuten-packning) och vi lämnar över den om en timme. Lovisa begav sig hem till Sverige i förrgår, resten utav oss åker åt alla möjliga håll nu. Första hållplats för David och mig är Thailand, där vi ska vara tills efter jul. Sedan fortsätter vi till Kambodja, Vietnam, Filippinerna och avslutar i Japan dagen innan skolan börjar igen hemma i Linköping. 50 dagars resande i Asien, det blir en fin avslutning på utbytesterminen det! Skapade dock ett litet problem igår då jag ramlade i en rulltrappa och skar sönder tån. Så vår sista dag i Singapore blev inte riktigt som vi tänkt oss, utan vi spenderade den på skolans läkarmottagning. Slapp sy - men jag får inte bada på en vecka. Perfekt timing! 

I alla fall. Det har varit särdeles speciella 4,5 månader här i lejonlandet, och universitetet har varit toppen. Kvaliteten här är knappt jämförbar med hemma, men för den har vi också fått lägga ner mycket mer tid än vanligt. Det har inte varit lätt, och lägenheten har varit pluggstuga i flera veckor - men alla verkar nöjda med sin tid och finals har nog gått bra för oss allihop. Jag kommer sakna de duktiga lärarna! 

Singapore har verkligen blivit mer hemtrevligt den här sista månaden. Man lär sig kulturen, människorna, vädret. Hur man tar sig runt, vad man gör var och var maten är god. Man vänjer sig lite vid värmen, men man slutar aldrig svettas floder, man bara vänjer sig vid att ALLTID vara fuktig om huden. Man älskar den iskalla limejuicen de säljer på alla hawkercentre. Man äter enorma mängder ris, kyckling och... Ja, det är väl i stort sett det man äter. Man älskar de glittrande ljusen från Singapores rooftops och ut genom lägenhetsfönstret, de futuristiska ljuspelarna som kallas Gardens by the Bay och som är bland det vackraste Singapore har, den ack så konstgjort bevarade men vackra grönska som finns överallt bland höghusen. Man älskar att kunna gå ned till poolen när man vill, bada i solskenet eller i månskenet, som knappt syns för att allt lyser så starkt. Jag kommer sakna mina fina vänner här. Men man kommer inte att sakna att svettas så, eller att vara så oändligt trött på att äta samma mat hela tiden, att föreläsningarna är 4 timmar eller de många reglerna om hur man ska sköta sitt helt vanliga saker i sitt liv. 

Tack för den här tiden, Singapura! 

Nobel Media i Singapore

Hej!

Livet rullar på i Singa Pura och uppgifter bockas av - den här veckan har jag två assignments, ett arbete och en presentation (i International Finance med ämnet ekonomiska kriser), sen är det faktiskt "bara" tentorna kvar. SJUKT är vad det är. Det är måndag morgon och jag satte mig precis på min nya favoritpluggplats; det (så vitt jag vet) största biblioteket på skolan. Här är det kyligt så idag har jag varit övermodig och tagit på mig ett par byxor. Ångrade mig sekunden jag lämnade lägenheten, men nu är det ganska skönt. Borden här är rymliga, man sitter på bekväma kontorsstolar och bredvid mig har jag stora fönster som blickar ut mot lummiga träd. Plus att det är nära till skolans största matområde med dels snabbmatskedjor såsom McDonalds, Subway och KFC, och även mer lokal mat där jag har hittat min favoriträtt; wokad pepparbiff med ris och stekt ägg. Betalar ungefär 25 sek för det.

Min utsikt i detta nu

Så här ser det just nu ut på vägen från biblioteket till matområdet. Mycket ombyggnationer på skolan.

Ser inte mycket ut för världen - men gott!

Mer skolmiljö. Det här är "North Spine", föreläsningssalar överallt under dessa tak, bilparkering nedanför.

Egentligen började jag skriva för att jag ville berätta om något superkul jag fått chansen att vara med på. Nobel Prize Series (som arbetar med att exponera och belysa Nobelpristagare och deras forskning) hölls i Singapore under förra veckan. Det innebar i korta drag att forskare, ledare och beslutsfattare möttes för att diskutera ämnet "the future of learning" under en stor konferens här på NTU. I foajén till auditoriet som konferensen hölls i passade "sex av sveriges mest framstående universitet" - däribland LiU - på att ha en liten utbytesmässa. Jag och tre andra linköpingsstudenter var med, med tanken att informera om utbytesstudier på LiU. Det visade sig främst bli ett mingelforum då få studenter på undergraduatenivå var på plats, men desto roligare! Många kom fram och var allmänt pratglada, nyfikna på sverige och hur vi uppfattar singapore och att studera här. Vi fick dessutom sitta med under konferensen som bjöd på panelsamtal med bland annat fem nobelpristagare. Snacka om inspirationsexplosion! Det var en väldigt givande dag, kul att få representera och marknadsföra Linköpings Universitet och ta det av ett så omfattande evenemang här i Singapore.

Kort om helgen också, när jag ändå prokrastinerar värdefull pluggtid. Jag bockade av ett par saker från min att göra-lista här i Singapore. Åt nämligen chili crab (singapores signaturrätt skulle man kunna säga), bbq stingray och satay på ett finare hawker center i staden, med Amanda och David. Det ligger inklämt mellan skyskrapor och höga kontorsbyggnader vilket är väldigt effektfullt. Maten var SÅ god men oj vad kladdigt det blev och jag hade kanske blivit mättare av ett donkenmål. Men värt det, en upplevelse i sig att ta del av den hetsiga stämningen bland alla matstånd och serveringspersonal som balanserar 6 kannor öl och minst lika många glas mellan borden med ett självförtroende som man inte ens ser på catwalken. Sedan tog vi oss till Emerald Hill som är ett mysigt barområde, där vi drack martinidrinkar tillsammans med Julia som är PhD student från vitryssland, som vi lärde känna under en ost- och vinkväll på skolan. Supertrevligt verkligen.

Räksatay

Chili Crab

BBQ Stingray

Orchard Road. Observera juldekorationerna!!

Martinidrinkar på Emerald Hill no.5

Vårt lilla gym - skuttar nog dit en sväng ikväll!

Så här kan det se ut när vi sitter med grupparbete sent på kvällen. Fyra svenskar och en tysk i detta fallet. Vi skrev ett arbete och gjorde en presentation i ämnet "Inequality in Contemporary China". (Ni kanske känner igen två personer på bilden ;))

Nu måste jag jobba vidare på mitt arbete. Hoppas alla har en härlig vecka framför sig. KRAM!

S'pore

Hallå där, nu är jag här igen! Sitter i min säng i det hysteriskt rosa rummet i vår lägenhet (aka Candy land) och skriver årets sista uppsats. Känns väldigt konstigt att det snart är slut på allt det här... Samtidigt som man längtar efter att få resa (och att komma hem, faktiskt), så vill man inte riktigt lämna heller. Universitetet är toppen (men tufft), jag börjar känna mig lite hemma i denna stora stad, och det är ju onekligen ganska härligt med pool utanför dörren. Bifogar några bilder på mina söta singaporeanska vänner som lär mig allt jag behöver veta om Singapore - hur stressad man kan vara av skolan... De är fantastiska, bara man lyckas lura med dem bort från arbetsintervjuer och skolarbete.

Davids familj har varit här i Singapore på besök och vi har visat dem runt i vårt märkvärdiga "hem". Allt från innerstadens spektakulära skyline vid Marina Bay till stökiga hawker center i Little India. Fredagen spenderades på shoppingcenter och besök i Bugis arabiska kvarter. På lördagen vandrade vi ut till Sentosa och spenderade dagen på Universal Studios och åkte berg-och-dalbana och levde filmliv, och avslutade dagen med fin middag och sedan livemusik på Haji Lane. Söndagens bravader inkluderade Cloud Dome och Flower Dome, två stora växthus i sann science fiction-anda, shopping på Orchard Road samt det helt fantastiska ljus- och ljudspelet i Gardens by the Bay. Sedan återgick David och jag till universitetsvärlden, fast jag åkte med till Little India på tisdagsäventyr när skolan slutat, och på onsdagkvällen gick Davids syster och jag på ladies' night på Singapores högst belägna bar.

Efter detta åkte vi allesammans på en fyradagarstur till ön Rawa i Malaysia, med pudervit strand och turkost vatten. Vi hade påfåglar på taket, hur härligt är inte det? Och tänk er att passera skyltar som varnar för elefanter likväl som för kor och apor längs vägkanten på vägen genom Malaysia!

Sen fick vi lov att återvända till verkligheten igen, med fyra solbrända familjemedlemmar lämnade på flygplatsen och det allra sista kvar innan tentaperioden börjar. Försöker få in så mycket resor som möjligt och har suttit och kollat flyg, båtresor, tåg... Ju mer avlägset, desto mer paradis? Är dessutom jätteglad, för David och jag fick ta emot stipendium häromdagen, och det gör ju verkligen ingenting att få tillskott till resekassan.

Hepp, det blev rätt långt det här. Här kommer MASSOR utav bilder, puss och kram!

Penelope och jag i stan

... och här är vi efter vår final presentation, på middag!

Mer middag, men denna gång med familjen Sundström/Boman

Universal Studios

Universal Studios

Universal Studios

Woho, såå roligt - Universal

Flower Dome

Cloud Dome

Utsikten från Singapores högst belägna bar

Pulau Rawa

"Något" rultiga Daisy, som hälsade besökarna i land på Rawa

Alltid lika häftiga Gardens by the Bay

Finmiddag local style

"Vår" trädgård, Chinese Garden

Japanese Garden

Avslutningsvis - en utav Singapores "hemliga" barer, Operation Dagger

Midterms och Kuala Lumpur

Hej i stugorna!

Jag sitter hemma och äter vattenmelon och njuter av att få pusta ut efter att just ha avslutat en väldigt påfrestande vecka, med presentationer som avlöst varandra och slutligen ett midterm-quiz i en av de kurserna som jag tampas som mest med - business finance. Skönt att äntligen ha det avklarat. Hur det gick är svårt att säga trots att jag fick resultatet framför mig på dataskärmen i samma sekund som tiden var ute. Alla slutbetyg sätts nämligen efter normalfördelningsprincipen, så allt beror på hur alla andra presterar. Det här är ett ganska hett ämne här hemma och jag tror nog att de flesta av oss är överens om att vi tycker systemet är ganska olämpligt. Det bidrar till en väldigt elitistisk stämning där inget annat än det absolut bästa duger. Vissa lokala studenter som jag stött på här menar att utbildningen knappt räknas om man inte går ut med toppbetyg och det märks vill jag lova. Har ni varit med om plugghets i Linköping under tenta-p så kan ni multiplicera det gånger 10 en vanlig tisdag på NTU. Det pluggas dygnet runt och folk ligger och sover lite var stans när energin dippar. Måste påminna mig själv om att smygfota detta fenomen någon gång, hehe. Man undrar ju lite hur den psykiska hälsan ligger till...

Nåväl, var var jag? Jo - quizen är skriven och jag kommer att unna mig en plugga-hemifrån-dag imorgon. Hoppas att vädret visar sig från sin bättre sida för en gång skull, för då kan jag läsa nere vid poolen. Det har jag inte gjort på flera, flera veckor nu. Amanda har ju tidigare påpekat "hazen" som ligger och puttrar som en nysläckt majbrasa över halva sydostasien. Den vägrar ge med sig vilket börjar bli väldigt ledsamt. Ibland sticker det verkligen i näsan av lukten av brandrök och det är inte hälsosamt att vistas ute över huvud taget.

Bildmässigt har jag inget att visa från min vardag, ska bättra mig med det och slänga in lite sådant i ett kommande inlägg. Men jag har faktiskt varit i Kuala Lumpur för två helger sedan, med Lovisa, Van, Anton, Markus och Erik. Det kan ni få ta del av!

Vi flög 45 minuter norrut och landade i Malaysias huvudstad på torsdag kväll.

Vi tog en taxi (suuperbilligt förövrigt, så lyxigt!) till Batu Caves som är kalkstensklippor där det finns flera grottor och  hinduistiska tempel med krigsguden som vaktar trappan upp. Det var pampigt med den stora statyn framför det lummiga berget, given poseringsplats!

Och så tog vi oss givetvis för att se Petronas towers på nära håll. Världens högsta twin towers! (Källa: Wikipedia)

En (pride)fontän framför Petronas. Och lite av en skyline. I övrigt ganska "smutsig" och trasig stad rent utseendemässigt. Men det är ju också i relation till Singapore. Men trevliga människor, mycket att se, helt klart värt helgnöje.

Vi fikade (och instagrammade) mycket!

Och kanske det bästa på hela resan: Vi åt på en "Dining in the dark"- restaurang. Det var SÅ häftigt, jag var helt pirrig genom hela (4-rätters) middagen. Rekommenderar alla att gå på det om ni får chansen, vet att det finns lite här och var. Maten smakade fantastiskt och vi hade en så fnissig och härlig stämning igenom hela sittningen. På bilden mjukstartade vi med någon blindlek, innan vi gick in med händerna på varandras axlar in i det bäcksvarta rummet.

Efter middagen firade vi att vi kunde se varandra, på en bar bredvid. Jag beställde en drink och plötsligt så stod jag i någon typ av eldsvåda (???). Förstod genast varför bartendern log när jag frågade vad han rekommenderade och han svarade "Black Dragon". Den var mycket god dessutom. Jag var såld!

Vi flög hem på måndagen efter att ha ätit en mysig frukost och sett ännu lite mer av staden. Topphelg!

/Anna

Bättre sällan än aldrig

Hallå där!

Jag lever och har det bra även fast jag sällan uppdatera något här på bloggen. Men nu jävlar kommer det en liten uppdatering för de som har längtat haha..

Jag vet inte ens vad jag ska börja med. För det första så är varje dag sig olik. Jag får gå på så bra konferenser, seminarium och möten. Jag får dagligen diskutera integrationsfrågor både de möjligheter och utmaningar som finns. Jag får skriva kartläggningar( blev klar med min första idag). Jag får hjälpa till med underlag till olika enheter osv. Det finns så många duktiga människor som jobbar med de här frågorna, jag blir så glad över det engagemang jag ser runt om i Östergötland. 

Nu kommer det lite blides så ni också får se lite. 

Här är en bild från en konferens jag var på förra veckan. 

Här är utsikten utanför kontoret

Här står jag och se allmänt nöjd ut

Här var vi och åt lunch innan ett möte i Ydre.

Det var nog allt för den här gången. 

Adios 😀

6 månader blev 1 månad

Jag har många gånger funderat på om jag ska skriva ett inlägg eller inte. Jag hade aldrig ork under tiden jag var iväg men nu har jag tagit mod till mig och känner att det skulle vara skönt att skriva av mig om min upplevelse i Madrid. Det är inte lätt att förklara allt i text, så jag förstår om ni inte håller med mig eller kanske inte förstår hur jag menar, men jag ska skriva så gott jag kan.

Jag lämnade Linköping den 31e augusti och med 12 kg övervikt landade jag i Madrid där 6 månaders studier på Universidad Complutense de Madrid väntade. Eric flög dit med mig och vi tänkte att det skulle bli 3 dagars semester ihop innan han var tvungen att flyga hem igen. Men redan från början hade jag en stor klump i magen och kände att något var fel. Jag hade gråten i halsen under hela tiden Eric var där, trots besök på fotbollsarena, shopping och goda middagar var jag hela tiden ledsen och kände bara att, detta är ingenting för mig, jag vill inte vara här.

Att säga hejdå till Eric på Madrids flygplats var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Blir tårögd bara av att skriva om det nu. Jag visste att vi skulle ses om några veckor igen, då i London där han skulle göra sina utlandsstudier. Men det gick inte att tänka positivt, det gick inte att sluta gråta. Allt jag kunde tänka på var att inte få träffa honom varje dag.

Efter det var jag ett vrak. Jag hade svårt att sova om nätterna och jag hade absolut ingen matlust. Natten efter att Eric hade åkt sov jag ingenting alls, vilket var olyckligt då jag hade mitt Level Test på skolan dagen efter.

Efter att Eric hade åkt trodde jag att mina känslor inför allt berodde på ångesten över att vara ifrån honom, så jag intalade mig själv att allt skulle bli bättre så fort jag vant mig vid att vara själv och så fort vardagen kom igång. Att intala sig själv att allt ska bli bättre är svårare än vad man tror, speciellt när man faktiskt inte känner att det ens kommer bli bättre. Men jag ville inte vika ner mig, så hur dåligt jag än mådde åkte jag till skolan varje dag, pluggade, träffade andra utbytesstudenter, hängde med ett svenskt "gäng" osv. Men trots detta försvann inte min klump i magen och jag fortsatte sova dåligt om nätterna. Ångesten sköljde över mig när jag skulle sova.

Jag träffade en svensk tjej, Irma, som pluggar Medie- och kommunikationsvetenskap på Karlstads Universitet. Hon hade inget boende och bodde fortfarande på hostel, så eftersom jag hyrde en egen lägenhet, en 1a på 45 kvm, så erbjöd jag henne att bo hos mig tills hon hittade något eget.  Hon nappade och vi satte oss på en tunnelbana ut i öknen för att efter mycket om och men komma fram till IKEA där vi köpte en stekpanna, madrass, handdukar osv. Hon läste på ett annat universitet så vi sågs inte på dagarna men vissa kvällar var vi hemma samtidigt och det var skönt med sällskap.

Men trots detta försvann inte min klump i magen.
Jag försökte utvärdera mig själv, vad var det som kändes så fel? En stor del var plugget. Mitt campus låg väldigt långt bort och jag hade en resa på 1,5 för att ta mig dit, promenad följt av tunnelbana och buss. Väl där var det väldigt få utbytesstudenter på min fakultet, Polticia y Sociologia, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det fakultetet endast ger kurser på spanska. Spanskan fungerade inte alls och jag tror det var anledningen till min ångest. Jag hade tagit ett Level Test hemma i Linköping samt på plats i Madrid och då fått ett resultat strax under "rekommenderad nivå". Men lektionerna var långt ifrån "rekommenderad nivå" och det fanns dagar när jag satt och inte förstod något alls. Vissa lärare använde dessutom inte Powerpoints utan skrev på tavla och delade ut papper, vilket försvårade väldigt mycket för mig som ville översätta för att kunna förstå.
Jag kände att det inte blev hållbart att läsa 30 hp på spanska, och kände mig ledsen över att jag trots en bra nivå inte klarade av det.
Så jag kollade upp möjligheten att försöka byta till kurser på engelska, men nej, det va kört. Min fakultet gav inga kurser på engelska och på några andra fakultet som gav kurser på engelska var det helt fullt.
Vad skulle jag ta mig till? Jag försökte hitta andra utbytesstudenter som kände samma sak som mig, men många som hade valt att läsa på spanska kunde betydligt mycket mer spanska än mig och var inte oroliga över studierna. Det var heller ingen som var så sugen på att sitta i skolan och plugga, utan de flesta ville hem och plugga själva, tvärtemot vad jag ville och behövde.
Det andra som kändes fel var mitt boende. Jag trivdes inte alls i min lägenhet, den kändes ofräsch, det var väldigt lyhört (säkert bidragande till mina sömnproblem) och den låg långt ifrån både skolan och centrum. Om jag va ute på stan en kväll och skulle ta tunnelbana hem gick den sista 01.30...att gå var inget alternativ och taxi var ganska dyrt. Så att ta sig hem på kvällarna blev ett problem då allt börjar och slutar mycket senare i Spanien. Jag kollade möjligheten att säga upp min lägenhet och hyra ett rum/lägenhet närmare centrum eller skolan men allt i rimlig prisnivå var redan taget...

Jag hade då sovit dåligt i närmare en månad och min kost var helt upp och nervänd, mina byxor satt helt plötsligt slappt och jag förstod att jag hade tappat mycket i vikt på kort tid, visst behöver jag gå ner några kilon men inte på ett så ohälsosamt sätt. Jag började fundera på om jag var på väg in i en depression eftersom jag mått så dåligt så länge och aldrig blev av med ångesten.
 Jag skrev en lista "åka hem" på ena sidan och "stanna" på andra sidan. Sedan skrev jag ett datum längst upp och om jag kunde fylla på "stanna"-listan  så skulle jag fortsätta kämpa. Det var bara det att 1 vecka senare hade jag fyllt på "åka"-listan snarare än "stanna"-listan.

Jag mailade min studievägledare på LiU och diskuterade vad som skulle hända om jag bestämde mig för att åka hem. Terminens första kurs var snart slut vilket blev ett ultimatum för mig. Antingen åker jag hem nu och börjar andra kursen och tillgodoräknar Utredningsarbetet som terminens första kurs vilket skulle bli smidigt, eller stannar jag i Madrid och då måste jag stanna terminen ut, eftersom det blir krångligt med att få ihop terminens 30 hp annars, eftersom jag inte kunde tillgodoräkna några kurser i Madrid då tentorna där låg i februari.

 "Det kommer bli bättre" hade sakta men säkert förvandlats till "det här funkar inte". Det var absolut inget lätt beslut, säkert det svåraste jag någonsin tagit i mitt liv, men jag bestämde mig för att avbryta mina utlandsstudier och åka hem.

Att komma hem var en stor lättnad för mig. Jag kunde andas ut. Jag kände mig stark, trygg och pepp på livet igen. Jag kände att jag var på rätt plats och det var här jag ville vara, på LiU. Jag var helt enkelt inte redo att flytta själv till Spanien och plugga på spanska. Jag flyttade hemifrån i april, hem till Eric och har alltså aldrig bott själv och aldrig bott någon annanstans än i Linköping. Visst vill jag ge mig ut på äventyr, testa något nytt, flytta, bli mer självständig osv. men jag var inte redo, inte än och inte på det här sättet.

Jag ångrar inte mitt beslut varken att åka dit eller att åka hem. Den månaden gav mig så mycket! Jag har lärt mig mycket om mig själv, om livet, vad jag värdesätter, hur jag fungerar som person, vilka jag kan prata med när jag har problem och framförallt uppskattar jag allt här hemma så otroligt mycket mer nu.

Nu har jag varit hemma en månad och precis avslutat kursen "Svensk politik", nu väntar "Makroekonomisk teori och politik" och efter det "Miljöekonomi". Jag ska även göra ett Utredningsarbete tillsammans med My och Louise vilket jag ser fram emot jättemycket.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Tack alla för all pepp och all hjälp genom detta. Jag är så glad och tacksam att ha så mycket fina vänner och så fin familj <3