Add/Drop-period och humörssvängningar

Klockan är 22:00 och deadline för den första dagen av add/drop -perioden passerade just. Kortfattat förklarat så har vi innan ankomst blivit registrerade på ett antal kurser. Jag har fått 4 finanskurser. Under add/drop -perioden är tanken att man ska kunna "adda" kurser som man vill ha men som man inte ännu blivit registrerad på, samt "droppa" kurser som man inte vill läsa. Varje dag mellan 10-22 är portalen öppen för oss att adda och droppa kurser, och kl.23 så får man reda på hur det har gått. Så nu är det spännande helt enkelt! Men jag förväntar mig att det kommer att vara två veckor med totalt kaos innan allt löser sig och schemat går ihop.

Humöret går verkligen upp och ner hos oss alla i vårt härliga lilla kollektiv. Men vi har en väldigt go' gemenskap; ser på film, äter ägg (i princip det enda som är billigt här), tränar och sitter i en varsin vrå och knappar på en dator eller telefon. För mig är känslorna ena stunden som att allt är huuuur braaa som heeelst och nästa sekund så vill jag bara strunta i allt och hoppa ner i poolen och stanna där tills CSN hämtar upp mig med sin helikopter och tvingar hem mig. I alla fall när det känns som att jag inte kommer få någon kurs och att det löser sig så enkelt för alla andra. Men så är det ju inte och de glada tankarna överväger med hästlängder. Det är ju helt fantastiskt att vara här! (!!!!!)

I övrigt känns Singapore hittills som ett land utan dess like. Singapore fyllde 50 år som självständigt från Malaysia i söndags (9 augusti) och det firades med dunder och brak vill jag lova. Uppladdningen har varit satsig också, med erbjudanden i varenda affär för att "celebrate SG50", reducerade inträden till attraktioner runt om i landet och röda glasstrutar på McDonalds. Så när dagen D kom klistrade vi på oss tatueringar i form av flaggor och "I <3 Singapore"-texter på kinderna och tog oss ner till Marina Bay. Fler människor har jag inte sett på samma plats i hela mitt 22-åriga liv, riktigt mäktigt men inget att rekommendera om man har klaustrofobi eller bacillskräck. Efter att ha knökat oss fram för att se en storbildsskärm så bjöds vi på flygshower, parader med militär, polis, brandkår och diverse andra statliga institutioner och företag, presidenten och premiärministern kördes in och fick vinka lite till hyllande åskådare, det var dans, musik och ett otroligt storslaget fyrverkeri. Mäktigt och totalt orimligt pampigt i svenska mått mätt. Hela Marina Bay lyste i rött och vitt.

Nu ska jag trängas med Lovisa och Van i badrummet. Imorgon har jag min första föreläsning, i Business Finance. Håll tummarna för mig!