PK.DK on tour: Jag överlevde Mordor

HEJ!

Pardon för dålig uppdatering, men som Amanda så fint nämnde i sitt senaste inlägg så är vi ganska överkörda med plugg här i Singapore. De två senaste veckorna har varit ganska intensiva, då jag lämnat lägenheten vid 8 och kommit hem lagom till läggdags, sovit och tryckt på repeat-knappen. Det har inte funnits tid över för att blogga helt enkelt, då jag valt att prioritera att... andas. Midterms i våra hjärtan alltså <3

Men nu ska vi inte vara sådana! Jag valde att lägga kapitalbudgeteringen åt sidan för ett tag och skriva lite om vad som hänt senast. För jag har ju faktiskt varit med om det mest äventyrliga i mitt liv hittils: jag har bestigit en vulkan 3726 m.ö.h. Men för berätta detta i kronologisk ordning:

Vi hade en vecka fritt från schemalagt plugg som vi såg till att maximera genom att resa. Jag och större delen av Singaporefamiljen valde att åka till Bali/Lombok/Gili Trawangan.

Vi flög på torsdag kväll, landade i Bali närmare midnatt och hade två nätter och en dag där. Den spenderade vi med att äta och bada ungefär. Mindre stad än jag föreställt mig, ganska skräpigt men väldigt billigt, god mat och en härlig strand. På lördagen tog vi en båt över till ön Lombok där vi skulle trekka och bestiga Mount Rinjani; en aktiv vulkan med en höjd som placerar den på andraplats över de högsta vulkanerna i Indonesien.

KUL MED ÄVENTYR! - Tänkte vi, packade ner gympadojorna och ett par extra tröjor för att det ryktades om att det var kallt på toppen (men daah, hur kallt kan det vara i Indonesien liksom??), bokade paketet som hette typ "FOR EXPERIENCED TREKKERS WITH EXCELLENT STAMINA YOU'RE GONNA DIE, 3 days 2 nights". Vi kände oss övertygade och bokade bums.

När vi kom till Lombok blev vi skjutsade till ett naturreservat och gick över stockar och stenar till ett vattenfall. Bara det var ju en upplevelse i sig. SÅÅ härligt och oj vad vi kände livet i oss när vi stod i vad som kändes som en storm, i iskallt vatten mitt i en djungel. Sedan var det bara att gå och lägga sig för klockan 7 på morgonen på söndagen började klättringen.

Det var vi, fem svenskar, som gick tillsammans med ett franskt par. Med oss hade vi två guider och fem stycken porters som bar med sig allting upp. De var helt sjuka förövrigt. _Sprang_ upp för berget i flipflops medan de bar på all utrustning; mat, tält, kök, vatten, you name it. Vi gick i 7 timmar första dagen och när vi äntligen fick pusta ut hade vi nått en höjd ovan molnen (2639 m.ö.h) med en fantastisk utsikt där vi såg vulkanens topp och krater.

Dag 2 vaknade vi klockan 2(!), drack en kopp kaffe och åt en toast med jordgubbssylt och sedan började bestigningen mot toppen en timme senare. Tre timmar skulle det ta och solen var beräknad att gå upp 06:30. Den här bestigningen var ofattbart jobbig. Den första timmen var riktigt brant, underlaget bestod av sand, ett fåtal stenar och rötter och vi gick i mörkret med enbart en pannlampa som ljuskälla. Och det var kallt! Livslusten började sina här.

En timme till gick vi med betydligt mindre brant underlag, längs med "ryggen" på vulkanen. Sedan var det bara att samla kraft till den sista timmen som skulle visa sig motsvara Frodos kamp i Mordor för att förgöra ringen. Det var brantare än den första etappen, det började blåsa väldigt mycket och jag började få känningar av höjdskillnaden vilket resulterade i illamående. Här var det bara vilja som tog mig vidare vill jag lova, och vi blev stressade när vi kunde ana ljuset komma trots att klockan inte ens var 6 ännu. MEN jag kom upp! I, jag skojar inte, samma sekund som solen visade sig. Den känslan var väldigt mäktig. Jag satte mig på en frostig sten, försökte värma mig (jag hade stickningar i hela kroppen och fingrarna gjorde ont ända in i benet) och försööökte ta in hur övermäktigt vackert det var. Men jag var mest glad att jag levde.

För att hålla den här romanen någorlunda kort: vi skuttade ner till tältet igen och vilade i någon timme innan vi fortsatte gå och den dagen fortsatte med vandring ner till en sjö, bad i en värmekälla, lunch och sedan en bestigning (jag ville bara garva åt detta) av berget som låg på andra sidan sjön. När den toppen var nådd var jag klar som människa, skitig, fötterna var trasiga men humöret var tro det eller ej på topp ändå. Dag 3 var enbart nedstigning så där kunde vi mest känna oss nöjda med vår prestation och längta efter de kommande fyra dagarna som skulle få spenderas på ett lyxhotell på en dröm-ö.

Vi kör en bildbomb! Blunda om ni vill.